Myrpungdjur (Foto: Stephane Bortzmeyer)

Myrpungdjuret har verkligen lyckats anpassa sig till miljön. Den har specialiserat sig på att leva av myror och termiter. Myrpungdjurets nos är lång och spetsig och har en lång, rörlig och klibbig tunga, som kan slungas ut tio cm utanför munnen med otrolig hastighet och träffsäkerhet. Myrpungdjuret har ett femtiotal tänder av växlande storlek, men de är så tillbakabildade och därmed liknar de inte tänder man brukar se hos ett rovdjur.

Pälsen är gråbrun eller rödaktig och är kort och sträv. På huvudets sidor går det en svart rand från nosen och genom ögonen bak till öronen. På den bakre delen av ryggen och på den yviga svansen finns sex eller sju vita tvärstrimmor. Kroppslängden är mellan 18 till 28 cm. Svansen är cirka 15 cm lång. Vikten blir upp till 500 gram.

Myrpungdjuren bor i ihåliga trädstammar. Till skillnad mot övriga rovpungdjur håller de igång dagtid. De är mycket skickliga klättrare och oftast söker de födan i gamla döda träd. Där brukar det finnas gott om termiter, som är deras huvudföda. Myror utgör cirka 15 procent av kosten.. Precis som myrslokar fångar de termiterna och myrorna genom att blixtsnabbt slunga ut tungan samtidigt som de med klorna river bort bark eller gräver i den multna veden.

När det är dags att föda ungar, som sker någon gång under januari till maj, gräver honan en liten jordhåla där ungarna placeras. Det som skiljer henne mot andra pungdjur är att hon saknar pung. De fyra spenarna är omgivna av tät hårväxt där ungarna klamrar sig fast och söker skydd när de inte är i hålan. Det man tror är att detta är en övergångsform mellan pungdjur och andra däggdjur

Myrpungdjurets existens är mycket allvarligt hotad, inte på grund av dingoer och rävar, utan av människan förstör deras naturliga miljö.

Foto: Stephane Bortzmeyer . This file is licensed under the Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported license
Källa: Svenska Wikipedia